Ny kunskap om valet av fartstrategi i Vasaloppet

Foto: Vasaloppet
Foto: Vasaloppet

I en nyligen publicerad forskningsstudie med titeln: The influence of sex, age, and race experience on pacing profiles during the 90 km Vasaloppet ski race, ges värdefull kunskap om valet av fartstrategi i Vasaloppet. Denna kunskap kan användas för att anpassa fartstrategin utifrån kategorierna kön, ålder och tidigare erfarenhet av deltagande i Vasaloppet och därmed bidra till att optimera prestationen eller höja totalupplevelsen av de nio milen skidåkning mellan Sälen och Mora.

Nedan följer en resumé av forskningsstudien och om du är intresserad av att läsa artikeln i fulltext finns en länk längst ner i denna sammanfattning.


Inledning
Att genomföra Vasaloppet är en stor utmaning som ställer stora krav på deltagarna rent fysiologiskt. Den maximala syreupptagningsförmågan och arbetsintensiteten vi den så kallade laktattröskeln är fysiologiska variabler som reflekterar prestationsförmågan vid distansskidåkning (5 – 50 km).1 Dessa fysiologiska förmågor är sannolikt viktiga även för prestationen i Vasaloppet. En annan viktig faktor för uthållighetsprestationer är förmågan att reglera arbetsintensiteten under tävling, vilken är direkt kopplad till valet av fartstrategi.2 Tidigare har det visat sig att en fartstrategi som bygger på en jämn hastighet optimerar löpningsprestationen vid såväl maraton som ultramaraton.3,4  Däremot finns inga tidigare forskningsstudier som undersökt vilken fartstrategi som är att föredra vid långlopp inom längdskidåkning. Syftet med denna forskningsstudie var följaktligen att undersöka fartstrategiskillnader avseende kön, ålder och erfarenhet under Vasaloppet.


Metod
För varje kategori (kön, ålder, erfarenhet) matchades 400 stycken skidåkare från respektive underkategori (man/kvinna, ung/gammal, oerfaren/erfaren). Underkategorin unga innefattade åkare i åldersspannet 19 – 39 år och motsvarande åldersspann för gamla var 40 – 59 år. Åkare med fyra eller fler genomförda Vasalopp betraktades som erfarna, medan åkare med färre än fyra genomförda Vasalopp kategoriserades som oerfarna. Kriterierna för matchningen var att åkarna skulle ha gått i mål inom 60 s samt startat från samma startled. Dessutom ska åkarna som ingår i det matchade paret tillhöra samma underkategori för de övriga två kategorierna. Åkare i elitledet och i sista startledet ingick inte i undersökningen.
Åkarnas mellantider vid de sju ordinarie kontrollstationerna samt sluttider användes för att beräkna åktiden för åtta sektioner. Utifrån dessa sektionstider gjordes statistiska analyser för att utreda om kön, ålder och erfarenhet hade någon inverkan på vald fartstrategi.


Resultat
Resultatet av studien visar att manliga och kvinnliga deltagare i Vasaloppet har olika strategier för att avverka sträckan mellan Sälen och Mora. Männen åkte fortare än kvinnorna fram till Evertsberg (P < 0,001), medan de kvinnliga skidåkarna gradvis hämtade in männens försprång under den andra hälften av loppet (P < 0,001). Signifikanta skillnader avseende åkhastighet kan även ses mellan erfarna Vasaloppsåkare och deltagare med mindre erfarenhet från tävlingen. Skidåkare som deltagit i fler än tre Vasalopp åkte fortare fram till första kontrollen i Smågan (P < 0,001), medan skidåkarna med mindre erfarenhet av Vasaloppsdeltagande hade en högre åkhastighet under andra hälften av loppet (P < 0,01). Däremot verkar inte deltagarnas ålder ha någon betydande inverkan på åkhastigheten under Vasaloppet.


Diskussion
De påvisade skillnaderna i fartstrategier under Vasaloppet kan förklaras av såväl fysiologiska, psykologiska som erfarenhetsbaserade faktorer. Resultaten visar att kvinnorna hade en jämnare åkhastighet under loppet jämfört med männen, vilket överensstämmer med tidigare påvisade könsmässiga fartstrategiskillnader vid maratonlöpning.5,6 Det finns ett flertal potentiella förklaringsfaktorer till denna fartstrategiskillnad. Kvinnor har en relativt sett större muskeltvärsnittsarea av uthålliga typ I-fibrer,7 vilket är en fördel vid prestationer med lång tävlingstid. Vidare innebär detta att kvinnor är bättre på att använda fett som energikälla och de har även en senare övergång till att använda kolhydrater som den dominanta energikällan.8 Detta medför att män, vid samma relativa arbetsintensitet som kvinnor, har en större risk för trötthet kopplad till låga muskelglykogennivåer.9 En annan tänkbar förklaring som kan bidra till att kvinnorna har en högre åkhastighet än män under den andra hälften av loppet, kan vara att kvinnan i det matchade paret har en bättre träningsbakgrund än mannen. Generellt sett skiljer sig uthållighetsprestationen cirka 10 – 12% mellan män och kvinnor med samma träningsnivå,10,11 vilket medför att kvinnornas bättre träningsstatus kan bidra till den jämnare fartstrategin. Förutom dessa fysiologiska förklaringsfaktorer så kan de påvisade fartstrategiskillnaderna även vara relaterade till att män generellt sett är mer tävlingsinriktade och därmed mer riskbenägna.12 Denna egenskap medför att män ofta väljer en för hög utgångshastighet, vilket i sin tur medför att arbetsintensiteten måste sänkas under senare delen av tävlingen för att undvika kritisk homeostatisk obalans.13 Som ett resultat av att män är mer tävlingsinriktade har de en nästan dubbelt så hög förekomst att ”gå in i väggen” under maratonlöpning.14 Sammantaget kan dessa fysiologiska och psykologiska faktorer bidra till att förklara de könsmässiga fartstrategiskillnaderna i Vasaloppet.
När det gäller ålderns påverkan på vald fartstrategi i Vasaloppet, så finns inget tydligt mönster. I en tidigare forskningsstudie som analyserat skillnader mellan unga och gamla maratonlöpare, så visade det sig att de äldre löparna hade en mer jämn löphastighet under tävlingen jämfört med de yngre löparna.5 I denna studie tog de dock inte hänsyn till deltagarnas tidigare erfarenhet av maratonlöpning, vilket medför att ålderns effekt på förmågan att hålla en jämn fartstrategi kan överskattas något. En tänkbar förklaring till varför ingen skillnad kunde skönjas mellan unga och gamla Vasaloppsdeltagare avseende vald fartstrategi kan vara att medelåldern för den unga gruppen var 33 år, vilken är högre än medelåldern i motsvarande grupp i studien av maratonlöpare.
Det har tidigare visats att erfarna maratonlöpare är bättre på att hålla en jämn löphastighet jämfört med löpare med mindre erfarenhet av deltagande i maratonlopp.6 En orsak till denna skillnad har föreslagits vara att oerfarna maratonlöpare överskattar sin fysiologiska kapacitet och väljer en utgångshastighet som är för hög,15 vilket medför att de måste sänka löphastigheten under loppets avslutande del.6 Erfarenhetens inverkan på vald fartstrategi i Vasaloppet uppvisar det omvända förhållandet, där de oerfarna skidåkarna har en jämnare åkhastighet jämfört med de erfarna skidåkarna. Den stora skillnaden mellan erfarna och oerfarna Vasaloppsdeltagare är att de erfarna är betydligt snabbare fram till första vätskekontrollen i Smågan. Det verkar alltså som att erfarna Vasaloppsdeltagare använder sin erfarenhet till att hitta en bra startposition i sitt startled, ta sig fram genom trängseln över startgärdet och/eller hitta en framkomlig väg uppför den första backen. Det försprång de skapat sig under den första sektionen hämtas successivt in av de oerfarna under resterande delen av loppet. Detta kan vara ett uttryck för att den oerfarna skidåkaren i det matchade paret är något bättre tränad än den erfarna skidåkaren.  

    
Fartstrategirekommendationer för Vasaloppsdeltagare
Baserat på forskningsstudiens resultat och tidigare forskning inom uthållighetsidrott rekommenderas att framför allt män bör välja en fartstrategi med en relativt sett lägre åkhastighet under första halvan av Vasaloppet, för att de totalt sett ska ha en jämnare arbetsintensitet under hela Vasaloppet. Rekommendationen att försöka hålla en jämn arbetsintensitet för att optimera prestationen utifrån individens fysiologiska förutsättningar gäller för såväl män som kvinnor. Det är alltså viktigt att välja ett relativt sett lågt utgångstempo och försöka att undvika att dras med i tävlingshetsen, i vetskap om att man kommer att passera många av de som överskattat sin fysiologiska förmåga under den senare delen av loppet. Vidare kan oerfarna skidåkare rekommenderas att rådfråga de med större erfarenhet av Vasaloppsdeltagande angående till exempel startprocedur och spårval till första vätskekontrollen. Sammantaget rekommenderas Vasaloppsdeltagarna att välja en fartstrategi som anpassas utifrån de egna fysiologiska förutsättningarna som samtidigt tar hänsyn till den kunskap som framkommit i den presenterade artikeln. Att välja en lämplig fartstrategi höjer sannolikt även totalupplevelsen av deltagandet i Vasaloppet.


Övrig information   
Forskningsstudien är genomförd av Magnus Carlsson, Hannes Assarsson och Tomas Carlsson. Magnus och Tomas är anställda i ämnet Idrotts- och hälsovetenskap vid Högskolan Dalarna och arbetar i det EU-finansierade projektet Dala Sports Academy.
Forskningsstudien är publicerad i tidskriften Open Access Journal of Sports Medicine och går att ladda ner via följande länk: www.dovepress.com/articles.php?article_id=25630 (With permission from Dove Medical Press).


Referenser
1.   Carlsson M, Carlsson T, Hammarström D, Tiivel T, Malm C, Tonkonogi M. Validation of physiological tests in relation to competitive performances in elite male distance cross-country skiing. J Strength Cond Res. 2012;26(6):1496-1504.
2.   de Koning JJ, Bobbert MF, Foster C. Determination of optimal pacing strategy in track cycling with an energy flow model. J Sci Med Sport. 1999;2(3):266-277.
3.   Erdmann WS, Lipinska P. Kinematics of marathon running tactics. Hum Mov Sci. 2013;32(6):1379-1392.
4.   Lambert MI, Dugas JP, Kirkman MC, Mokone GG, Waldeck MR. Changes in running speeds in a 100 km ultra-marathon race. J Sports Sci Med. 2004;3(3):167-173.
5.   March DS, Vanderburgh PM, Titlebaum PJ, Hoops ML. Age, sex, and finish time as determinants of pacing in the marathon. J Strength Cond Res. 2011;25(2):386-391.
6.   Deaner RO, Carter RE, Joyner MJ, Hunter SK. Men are more likely than women to slow in the marathon. Med Sci Sports Exerc. 2015;47(3):607-616.
7.   Carter SL, Rennie CD, Hamilton SJ, Tarnopolsky. Changes in skeletal muscle in males and females following endurance training. Can J Physiol Pharmacol. 2001;79(5):386-392.
8.   Carter SL, Rennie C, Tarnopolsky MA. Substrate utilization during endurance exercise in men and women after endurance training. Am J Physiol Endocrinol Metab. 2001;280(6):E898-907.
9.   Hermansen L, Hultman E, Saltin B. Muscle glycogen during prolonged severe exercise. Acta Physiol Scand. 1967;71(2):129-139.
10. Thibault V, Guillaume M, Berthelot G, et al. Women and men in sport performance: The gender gap has not evolved since 1983. J Sports Sci Med. 2010;9(2):214-223.
11. Sparling PB, O'Donnell EM, Snow TK. The gender difference in distance running performance has plateaued: an analysis of world rankings from 1980 to 1996. Med Sci Sports Exerc. 1998;30(12):1725-1729.
12. Deaner RO, Lowen A, Rogers W, Saksa E. Does the sex difference in competitiveness decrease in selective sub-populations? A test with intercollegiate distance runners. Peerj. 2015;3.
13. de Koning JJ, Foster C, Bakkum A, et al. Regulation of pacing strategy during athletic competition. Plos One. 2011;6(1).
14. Buman MP, Brewer BW, Cornelius AE, Van Raalte JL, Petitpas AJ. Hitting the wall in the marathon: Phenomenological characteristics and associations with expectancy, gender, and running history. Psychology of Sport and Exercise. 2008;9(2):177-190.
15. Edwards A, Polman R. Pacing in sport and exercise: A psychophysiological perspective. New York: Nova Science Publishers; 2012.

Nyhetsarkiv